När äldre reduceras till rekvisita i Sveriges största nöjesprogram

Hanna Lindberg: Vi måste prata om ålderismen i Melodifestivalen

DEBATT. Vi arbetar dagligen med frågor om ålder, normer och hur målgrupper förstås och beskrivs. Det är därför svårt att bortse från vad som händer när äldre reduceras till ett skämt, i ett av Sveriges största public service-program.

I en debattartikel i Aftonbladet skriver Kei and Friends vd Hanna Lindberg om ålderismen i Melodifestivalen, och vad den säger om vilka perspektiv som fortfarande ofta lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet och om representation.

I dag mäts och diskuteras kön, etnicitet och inkludering med allt större medvetenhet. Men ålder är ofta undantaget. När äldre konsekvent framställs som förvirrade, irrelevanta eller som en punchline påverkar det mer än bara kvaliteten i ett enskilt program. Det formar normer, och i förlängningen hur människor värderas i samhället och på arbetsmarknaden.

För i en tid där vi lever längre, arbetar längre och bidrar längre, behöver också berättelserna om ålder förändras.

Läs debattartikeln i Aftonbladet:

“Trött, slentrianmässig och dammig karikatyr”

Föregående
Föregående

Produktivitet utan omdöme är farligare än ineffektivitet

Nästa
Nästa

Affärer byggda på erfarenhet och framtidstro